Trädfällning på väg upp till Ricasoli i Italien

Trädfällning på väg upp till Ricasoli i Italien

Den här gången hade jag lossat danska skinkor i Perugia som ligger lite öst för autostrada A1 som går från Rom och Firenze. Från Perugia kör man förbi den vackra sjön Lago Trasimeno.

När jag hade lossat färdigt och tvättat ur kylskåpen så ringde jag hem och sa att jag var tom och var redo för nytt lass hem. Efter ett ögonblick fick jag så order om att lasta vin i Ricasoli förstod jag det som. Jag kollade den Italienska kartan Atlante Automobilistico från Touring Club Italiano. Den bästa kartan av Italien. Det var bara en by som hette Ricasoli. Så den här gången var det ju lätt att hitta insåg jag.

Ibland kan det vara svårt när det finns kanske 23 byar som heter Colle eller 22 byar som heter Isola att hitta rätt. Då måste man ha postnummer för att veta vad just den staden eller byn ligger.

I alla fall så drog jag nu iväg nord på. Ricasoli låg utefter den stora autostradan A1 upp mot Firenze. Mellan Arezzo och Firenze skulle man kunna säga. Eller strax till vänster om Montevarchi.

Jag skulle ju kunna vara där till middag tänkte jag. Så kanske jag kan få något att äta å cantinen. Alla fabriker och industrier av alla de slag har ju en cantine som man kan äta billigt på i Italien.

Det tog inte lång tid förrän jag skulle svänga av från autostradan. Och jag frågade på betalningsstället om han i boxen vet bästa väg till Ricasoli. Ja det var bara att köra så och så sa han. Från den lilla ”Gula” vägen på kartan så gick det en liten smal ”vit” väg upp mot en liten by kantad med alléträd. Och grenarna på dessa träd stod lågt ut över vägen. Min kylbil är ca 3, 60m hög tror jag den var. Och jag började krångla mig in på den smala vägen upp mot en liten by som låg uppe på en kulle på 249 meter. Det var ca en kilometer upp till den lilla byn.

Jag kom inte så långt förrän jag måste av och med hjälp av min stege som jag alltid har med mig ta min stora förskärarkniv och kapa av en gren för att komma vidare. Tyvärr kom jag bara till nästa träd som också skulle beskäras för att jag skulle komma vidare. Och jag skar av grenar hela vägen upp. Och det tog ju lite tid. Äntligen kom jag upp. Och där var liksom ett lite torg med byggnader runt om. Och de var mycket litet. Alla människorna stod ute på torget och såg på när jag kom.

Jaha tänkte jag. De har väntat på mig.

Caricare vino di Ricasoli sa jag. No no no, sa en som kunde lite engelska. Här finns det ingen vinfirma. Den ligger ca 30 kilometer härifrån sa han. Va? Sa jag. Ricasoli är ett firmanamn sa han.

Han visade mig på kartan. Och jag tror firman låg vid Cast. Di Brolio en bit syd på de smala dåliga vägarna. Så det var bara att försöka vända kameleonten här på det lilla fina torget. Så jag vände runt på en femöring och körde försiktigt ned mellan träden i allén som nu var färdigkapade. Det låg avgnagda grenar i diket hela vägen. Ogjort arbete. Men u fick jag bråttom för middagen började närma sig med stormsteg. Jag måste ju få tid till mat.

Den lilla vägen slingrade sig som en orm i det fina landskapet. Jag kom fram till ett vägkryss, och jag stod villrådig om vilket håll jag skulle ta. Jag bara gissade. Man måste ju ha lite specialnäsa för sådant här. Man sticker upp nosen i vädret och luktar lite så känner man vart det luktar vinjäst.

Jag nådde precis fram till när de skulle stänga cantinen. Det första jag sa när jag svängde in på gården ar; Har ni mat kvar. Ja inga problem sa förmannen. Bara backa till så vi kan börja lasta sa han.

Så jag fick snabbt backat till för hungern började göra sig tillkänna nu i magen.

Nu satt jag i matsalen ensam och fick så mycket mat så det var inte klokt. Personalen skratta åt mig och tänkte att de konstiga nordborna måste vara ena riktigt hungriga typer. De kanske inte får någon mat där uppe i norden, kanske de tänkte. Jag njöt i alla fall av det som bjöds. Här kan man en än gång se hur ofta gästvänliga Italienarna är i alla fall. De kanske blev lite sura för att jag kapade lite grenar i den lilla byn Ricasoli. Vinet jag lastade heter Ricasoli. Och jag fick en egen kartong med mig hem av det goda vinet. Det var ovanligt gott. Det var ju vin från Toscanaområdet kan man säga.

Thore