Bussen och den glömda gamle tanten

Jag hade kommit med färjan från Puttgarden till Rödby i Danmark där jag mötte min kompis ”hästetjuven” Mikael. Han hade bytt till turistbuss nu. Han kom från Hamburg tror jag och skulle vidare till Köpenhamn. Bussen var full med gamla människor som hade varit på en liten semestertripp till Tyskland.

”Hästetjuven” och jag var gamla vänner och kom till att snacka om lite av varje under tiden vi stod i tullen. Men så stack Mikael iväg mot Köpenhamn. Och jag var också strax färdig.

När Mikael hade gått kom en gammal tant fram till mig tillsammans med en dansk tullare som frågade om inte tanten kunde åka med till Köpenhamn för Hästetjuven hade glömt Kär.. Tanten.

Jovisst sa jag. Hoppa in i förarhuset så skall vi snart vara i Köpenhamn om ett par timmar sa jag.

Och jag tänkte jag måste komma ifatt Mikael. Men den token körde ju också ganska fort med bussen.

Så jag tryckte gasen i botten på ekipaget så gott det gick. Men det går ju långsamt fortare och fortare med några tons på med en långtradare.

Jag måste ju köra fortare än bussen om jag skall hinna fatt Mikael. Så det gick undan nu. Jag började att närma mig 115 tror jag. Något mera kunde inte Scanian klara. Möjligen 120 km i timmen. Men Mikael körde ju också fort.

Inte förrän efter nästan 15 mil strax före Köpenhamn kom jag upp jämsides på vänstersidan om Mikael tutande att han skulle stanna.

Mikael undra var det var och stannade och trodde han hade punktering.

Du har ju glömt en Kär… dam nere i Rödby sa jag. Jädrar sa Mikael. Jamen jag har henne med här. Kan Du inte ta henne nu så Hon kommer hem på rätt sätt. Oj oj sa Mikael. Tack skall Du ha Thore

Så var den dagen räddad. 

Thore