En rolig afton i Prato Italien

En av turerna till Italien blev speciell på sitt vis. Normalt så brukade vi samlas några Danskar vid Firenze nord på helgen innan vi körde vidare för att lossa på måndagen. Det blev till många gånger och många historier om vad som föregick där.

En gång kom vi på idén tt vis skulle köra till Prato. En mindre stad norr om Firenze där många engelska långtradarchaufförer brukade sammanstråla. Vi kunde ju köra dit och äta i alla fall. Vi viste att det var några bra restauranger vid torget i Prato. Så vi kopplade av trailerna vid tankstället Firenze nord och så fick en kille hålla vakt. Sedan hoppa vi in flera i varje dragbil och körde iväg till Prato.

Snabbt hitta vi restaurangen och beställde in käk. Och vi börja snacka om allt som berör chaufförer.

Bland annat kritiserade vi en annan dansk gitarrspelande USA tokig chaufför.

Men så plötsligt kom det in genom entrén en man med en bandithalsduk framför munnen.

Han hade en resväska i andra handen som han ställde mitt på golvet.

Och vi tystnade samt undrade starkt över vad som nu skulle ske. Kanske väskan skulle explodera. Mannen med banditskynket klev fram till ”baren” och begärde en slags bitter snaps. De fick han. Och så lättade han försiktigt på munskyddet och svepte i sig bittern.

Det var fortfarande helt tyst i hela lokalen. Och blickarna var helt inriktade på mannen med bandithalsduken framför munnen. Stämningen på trattorian blev laddad. Vi satt som förstenade och andades nästan inte.

Så gick Mannen fram till en plats framför väskan och ställde sig som en hundrameterslöpare framför väskan. Och vi undrade förvirrat. Alla var konfunderade av vad som skulle hända nu.

Där stod mannen i startställning som en hundrameterslöpare i startgroparna helt tyst.

PANG sa han med hög röst och så sprang han fram till resväskan som han tog i handen och gick lugnt ut på gatan.

Vi andades ut.

Sedan glodde vi på varandra och undrade om vi hade sett samma sak alla.

Det är händelser man aldrig glömmer.

Senare när vi skulle tillbaka till Firenze nord så körde vi först sakta runt på torget med dragbilen och tutade med ”tågehornet” tågtutan innan vi drog vidare. Tågehornet var ett par långa trumpeter som satt uppe på taket av förarhuset på lastbilen. Inne i hytten var det ett snöra att dra i om man ville tuta mycket kraftigt på någon idio…annan bil. Lite andra roliga saker hände också med de engelska chaufförerna som också samlades där i Prato under helgerna.

Thore

Flaskorna i ljusrampen

En annan gång så kom det in en dansk chaufför i Tullen och hade avlämnat sin tulldeklaration att han inte hade några cigaretter eller sprit med i lastbilen. Och det var på kvällen så det var mörkt ute. En tullare stod ute på platsen och kollade lite slött alla bilar som kom från färjan. Den danska långtradarchauffören kom ut från tullbyggningen och gick fram till sin lastbil för att köra vidare.

Tullkillen fråga om han hade förtullat allt? -Ja ja ja sade chaffisen. -Också de flaskor du har i rampen uppe på taket av hytten sa tullkillen. Genom plasten på skylten kunde man se flera flaskor stående på rad eftersom nu ljuset var tänt i rampen så avspeglades de som svarta flaskmönster mot plasten på skylten. Chaffisen tappade hakan för det hade han ju inte tänkt på.

Jag tror att det är lika bra att du går in i igen och betalar tull för de flaskorna dessutom avgiften också sa tullkillen. Aj aj aj fasen också.

Thore

 

Dyra cigaretter på natten i Rödbyhamn.

Tullkillarna nere vid Rödbyhamn var genomgående mycket hyggliga. Det var aldrig några problem.

Jag rökte inte så jag hade aldrig med mig några cigaretter. Vid varje infart skulle vi skriva en tulldeklaration om vad vi hade för last och vad vi personligen hade med oss in i Danmark. Vi fick införa 40cigaretter tror jag det var. En viss del parfym fick vi också införa och så fick vi ta lite vin med oss in till Danmark också. Jag kommer inte ihåg hur mycket vin vi fick införa, men 25 cl alkohol fick vi också införa. Men det fanns ju inte 25cl flaskor att köpa på färjan och i Tyskland var det också mycket svårt att få tag i just en sådan flaska med 25cl. Så de tjänstemän som skrivit lagbestämmelserna visste vad de gjorde kan man säga. Men jag brukade alltid skriva på en flaska sprit i alla fall. Ibland hade jag glömt att ta en flaska med in i Danmark.

En enda gång var det en tulltjänsteman som sa åt mig att jag inte fick införa en hel flaska som jag skrivit på min tulldeklaration. Nej jag vet det sa jag. Då får du betala tull för den. Ja men det blir väl bara den delen som jag inte får införa sa jag. Nja det blir krångligt sa tullkillen och uppmanade mig att dra till KBH nu. Det blev ingen tullskatt den gången heller. Antagligen för jag var ärlig och sa att jag hade en flaska med mig.

Men så en natt kom vi in två haufförer från spedition in till en tulltjänsteman som satt där sömnig bakom disken. Den andra chauffören som var före mig stod där och rökte för fullt och lämnade fram sin tulldeklaration helt tom. Den lilla tullkillen tittade upp på honom och frågade. Har du inget med dig. Nej sa chaffisen. Mmm, tullaren satt och tänkte några sekunder. Jag får hellre kolla sa han och tog på sig tullkasketten och gick ut till den andra långtradaren. Snart kom han in med en limpa cigaretter och en flaska gammal dansk. Jaha sa tullkillen det blir lite pengar det här sa han till chaffisen. – Jaha hur mycket då. Jag tror han fick betala 1700: -kr danska.

Så var det min tur. Hej sa han för han kände mig och jag honom. Jag lämna fram min sedel där det stod lite parfym som jag brukade ha med mig till tjejerna på åkarens kontor. Och så hade jag skrivit vad det var för last samt en flaska cognac som jag brukade samla på. Den andra chauffören hade nu kört och fanns inte i lokalen mera. Ska du inte gå ut och kolla sa jag. Nej nej sa tullkillen och skratta. Du har inte mera än vad du skrivit på sedeln sa han. Jag vet att du är ärlig. Ja det är jag sa jag. Jag har ingen anledning och vara oärlig sa jag. Ja man vet ju aldrig sa tullkillen igen och log lite.

Ibland hade vi några öl med till tullen från KBH, och då gick vi in i deras lunchrum och tog en bajer med dem och ett liten hygglig snack om lite av varje.

En annan gång kom jag in i Padborg till tullen med min tulldeklaration där det stod en flaska sprit på. Vi stod i kö fram till luckan där vi skulle bli expedierade. Och chauffören bakom mig sa att så där kan du inte skriva då får du betala tull. Jaha sa jag. Ska vi slå vad om en kopp fika på terminalen. OK

Jag kom fram till luckan. Dunk dunk med stämpeln på mina dokument och ut med dem igen genom luckan nästa. Där ser du sa jag. –Fantastiskt. Vi möts uppe vid tanken. OK

Thore