"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

Summa sidvisningar

Leta i den här bloggen

Jag skall försöka beskriva mina osannolika men ändock ganska så sanna påståenden så bra jag kan, så det kommer säkert att bli mycket exeptionellt och kontroversiellt

Bloggarkiv

Translate

Bloggintresserade

Leta i den här bloggen

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur, Klicka på bilden för mera bilder

fredag 3 december 2010

När den stora sabeln knäcktes på krogen i St. Meen le Grand utanför Rennes

Enormt många gånger kom jag körande med danska skinkor ut till Bretagne i Frankrike. Och det var många avlastningsställen. Jag hade lite över 20 ton skinkor varje gång som vägde ca 8 kg st.
Och jag kunde ha upp till 5 avlastningsställen. Men ibland var det bara ett till en stor charkuterifabrik. Allt som oftast var man ute i Bretagne redan på lördagen. Man ville helst komma så långt som möjligt. Efter att ha lämnat Köpenhamn på torsdagen redan så körde man till Denekamp eller en liten bit längre för att komma på en bättre parkering som inte luktade piss så mycket. För det gjorde det i Denekamp. Denekamp var gränsen mellan Tyskland och Holland på väg 213. Staden Nordhorn låg på den tyska sidan.

Sedan starta man upp tidigt på fredagsmorgonen stanna till och eventuellt tankade eller tog en kopp fika i Hazeldonk eller Meere som en del andra chaufförer kallade platsen för och som var gränsen till Belgien. Jag brukade i allmänhet inte stanna i Holland eller Belgien utan körde till Risquare Tout direkt för att få veterinär där så tidigt som möjligt. Och när vi klarat av tull och veterinär där så skulle vi bara förbi tullstället som låg på den lilla Storgatan mitt i byn. Där skulle gränstullen kolla tanken ibland. Man fick ju inte ha mera diesel än man hade uppgivit på den franska ”tankchinen”. Men oftast så fick tullkillarna lite dansk öl så var de nöjda.

En gång så var vi några danska killar som i kö svängde ut från pissparkeringen på tullområdet och ner i gatan där gränsen var. Där stoppa vi och trava in med varsin packe med öl. Sen tog vi en öl tillsammans med tullarna. De andra som stod i kön bakom oss trodde att det nu var storkontroll av diesel och var nervösa som sjutton. Medan vi satt inne hos tullen och sörplade i oss en dansk hof eller vad det nu kunde vara. Området vid Risquare Tout är numera omgjort. Jag tror att det är totalt borta numera.

Men den här gången var min älskade fru med och vi var tillsammans med en annan Chaufför från Bornholm. Och vi skulle ju vidare ut mot Bretagne för att få aftonmåltid ute hos en restaurang som vi kallade för ”Onno”. En bra restaurang som jag upptäckte för länge sedan och som sedan alla körde till. På grund av detta så fick jag ofta gratismat där, eftersom jag hade dragit med mig så många andra chaufförer dit. Den här gången var vi två Bornholmschaufförer som skulle ut och lossa måndag i Bretagne. Och min fru var också med. Jag hade visat vägen för Jörn-Peder som körde en annan Volvolångtradare.

Ja vi var riktigt hungriga när vi kom fram. Så det skulle bli mycket gott med mat nu. Parkeringen utanför krogen vid Montauban de Bretagne, en bit från St. Meen le-Grand var en grusplan med plats för några långtradare samt personbilar. Själva restaurangen låg på en höjd kan man säga. För man kör av E50 eller national 12 som den heter och kör N164 i riktning Loudeac. Men man kör bara faktiskt upp för backen från N12 cirka någon kilometer eller så. Där ligger ”Onno” som vi kallade restaurangen. Jag vet inte om den ligger kvar där idag. Allt förändras så fort.

I alla fall så gick vi in alla tre, och jag hälsade på ägaren som jag kände väl efter att ha varit här åtskilliga gånger. Och så fick vi fram en meny. Jag såg att de hade fyllda musselskal som jag förut hade smakat på. Vi fick in en flaska vin för vi skulle inte köra vidare i kväll. Det var ju lördag kväll. Och då skall man ha lite god mat. Och detta ställe hade fin god mat. Kanske lite dyrare men på en lördag så har inte de vanliga ställena som vi chaufförer bruka äta på öppet.

Det var en ny servitör som skulle servera oss. Mister ”Onno” hade lite andra gäster också. Jag talade om för Jörn-Peder att Mister ”Onno” brukade slå av toppen med en liten sabel på en speciell ölflaska som var tillverkad här ute i Bretagne. Toppen gick mycket fint av när man la sabeln ner mot flaskan och slog till. Det var liksom en kant på flaskhalsen som då gick av. Jag hade sett det några gånger när Mister ”Onno” själv hade gjort det. Och det såg ganska festligt ut. Ölen började sprudla upp direkt ur den avhuggna halsen. Så det var bara att direkt hälla upp i glasen.
Men denna gång så skulle den nya servitören försöka sig på det tricket. För jag ville visa Jörn-Peder hur det går till här ute i Bretagne. Vi hade ju fått lite vin innanför västen. Maten var uppäten så nu efter maten så skulle vi se på det här fenomenet. Den nya servitören som var mycket försiktig stod tafatt och fumligt prövande med sabeln glidande sakta ovanpå ölflaskan. Och det kunde ju inte Jörn-Peder tåla. Han ville att det skulle hända något nu. Ta hit sabeln sa Jörn-Peder och tog ifrån sabeln från den osäkra kyparen. Och Jörn-Peder hugg till rakt över flaskan.
Pang!
Vad hände? Jo den stora sabeln gick av i stället och flög med en ljudlig knall rakt mot den stackars servitörens bröst. En bit på cirka en decimeter av sabeln gick av och flög platt mot servitören. Som tur var, jorde sabelspetsen ingen skada. Men ölflaskan höll. Vi fick ta till den vanliga metoden att öppna den på. Det blev lite efterrätt också innan det var läggdags. Min fru och jag hade just gått och lagt oss när jag kom på att den där sabelspetsen skulle jag vilja ha som ett minne. Så jag tog på mig kläderna igen. Och min fru frågade vad jag skulle. Jag skall bara hämta sabelspetsen sa jag.

Krogen var nu stängd så jag var tvungen att gå in bakvägen. När jag kom in så satt Mister ”Onno” och räkna dagens kassa och frågade vad jag ville. Jag undra om jag kunde få sabelspetsen sa jag. Vad har du den fråga jag? I soporna svarade ”Onno”. Jag letade och fann vad jag sökte och sa god natt och hej för denna gång. Sabelspetsen ligger nu bevarad hemma i vårat vitrinskåp. Och jag brukar ta fram den ibland för att visa hur kraftig och tjock den är. Hur konstigt det var att just den gick av.
Thore
Stopp på Périphériquen i Paris med en Bornholmerlastbil
 
När vi båda hade lastat av på skilda platser i Bretagne under måndagen, så skulle vi köra ner till Angers för att lasta franska äpplen av märket Delicius. Där nere i Angers hade jag varit otaliga gånger och lastad dessa äpplen till Danmark. Äppelfabriken låg norr om Angers.

När vi var på väg hem mot Danmark med mig körande före för att visa vägen genom Paris så otroligt nog så stoppade Jörn-Peders Volvo mitt på Périphériquen. Det är den enormt kraftigt trafikerade leden runt Paris. Och där stod vi helt stilla. Min fru fick vifta med händerna att de skulle se upp och köra försiktigt. Men det var det många som sket i. Det var rent av farligt att stå där. Vi väntade att polisen skulle komma när som helst. Men de dök aldrig upp. Jörn-Peder han stod framför grillen på Volvon
Och grejade med felet hela tiden. Tyvärr har jag glömt vad det var för fel. Det som jag kommer ihåg var att det var enormt riskabelt att stå still på Périphériquen. Hela tiden hoppades jag att det inte skulle hända något. Vi stod också i en svag kurva. Just då var det stressig rusningstrafik också.

En natt när jag hade lite extra tid över så skulle jag prova hur lång tid det tar att köra runt i Périphériquen. Och den gången var det nästan inge trafik. Jag vet inte varför, men det var väl något som höll Parisarna hemma den gången. I alla fall så drog jag på i cirka 90-100 km i timmen runt. Det bara rullade på. Och det tog ca 20 minuter. Längre tid tog det inte. Men då var det nästan ingen trafik alls. Och ingen polis syntes till heller. Numera så kör man lite mera utanför själva Périphériquen. De byggde en ny väg med otaliga tunnlar som heter A3 och E15 och går förbi Aulnay, Bobigny, Rosny-N, Créteil och vidare mot Rungis. Den motorleden kör nu alla långtradare som skall vidare förbi Paris mot syd A10, N20, A6, och E15.

Det är ganska så lett att köra i paris för det är så bra skyltat. Man ska bara vara uppmärksam på vad det står på skyltarna. Och man skall veta i förväg vad man skall åka. Om man skall ner mot Lyon eller ut mot Bretagne och Brest. Det måste man kolla på kartan först. På den tiden jag körde så stängde de av Périphériquen på natten för att kunna sopa rent. Å fick man köra den inre Périphériquen. Och det blev strax lite svårare att köra. Men vägen heter något med Boulevard någonting. Kom man från Porte de Chapelle så skulle man följa Boulevard Macdonald till Boulevard Sérurier och sedan Mortier och så vidare. Det gick det med.
Thore

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar