"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur

fredag 3 december 2010

Informationskontrovers i Genova vid två tillfällen.

Ibland kan det vara svårt att hitta tullområden i Italien. Och det är alltid svårt att hitta första gången om man inte har lite tur. Och tur har man som oftast. Men det kan kärva ihop sig ibland som i staden Genua. Nu när jag vet var tullen ligger, så tycker man det är konstigt att man inte tänkte på att tullen kunde ligga vid hamnområdet först. I alla fall så var det första gången jag kom till Genua och skulle söka upp tullen. Jag hade lastat i frusen paprika i Pompeji. Men jag skulle få tulldokument i Genua.
Det är en ganska vacker stad, och man kommer på autostradan som kommer uppifrån bergen i slingor ner mot staden.

När jag var nästan nere på en av de otaliga autostradafilerna så stod det en man med en kaskett på huvudet där det stod Information. Bra tänkte jag och stannade till och fråga efter tullen. Det kostar 20000 lire sa informationskillen. – Va! Ska du ha pengar för det. Nej jag skall försöka klara mig själv, så jag slingra runt i alla autostradafilerna för att finna väg ner mot hamnen. Men jag lyckades komma tillbaka och köra förbi informationskillen en gång till. Hej sa jag och fortsatte. Till sist så lyckades jag komma ner och ut från alla motorvägsfilerna som slingrade hit och dit. Och jag hamnade på en bred lastgata där jag såg en annan dansk stå och lasta. Skönt tänkte jag, här kan jag fråga efter tullen. Hej vet du var tullen ligger? – Nej jag har ingen aning men fråga inne på lagret. OK.

Bara några hundra meter från där jag stod var ingången till tullområdet med flera vakter. Så jag bara körde in genom porten och landa vid den första parkeringen vid sidan om en Engelsman. Där satta jag också mitt ekipage. Sen fråga jag Engelsmannen som hade öppnat sitt sidoskåp på lastbilen där han förvarade mat och brännare, hur lång tid det tar. Meny time, sa engelsmannen, och jag hoppa av och skulle till att också öppna mitt kylskåp för jag var också hungrig på en macka eller vad jag nu kunde hitta. Men just då kom det en man i sin rostiga gamla svarta Fiat 500 inkörande i full fart fram till mig och fråga efter Dokumenti. Jaha sa jag och klev upp i bilen för att hämta mina papper jag hade fått vid lastningen. Och så försvann mannen som en dimfigur totalt. Jag nådde inte se vart han tog vägen. Han såg inte ut som en Speditör så jag tänkte hoppas att detta är riktigt nu.

Så jag klev ner igen från Kameleonten och skulle just börja gräva fram något ur kylskåpet igen så kom Fiatfartdåren tillbaka i ett jehu och sa plomben plomben och sa kör efter mig.
Så drog han iväg mellan skjulen och byggnaderna på hamnen så jag knappt kunde följa med till en annat litet hus där han stanna och klev ut och gav mig en plombtång samt några plomber. Plomba nu alla dörrar överallt sa han. OK. Kör sedan fram till ingången vid parkeringen sa speditören och gav mig en bunt dokument. OK. Och jag hittade fram till parkeringen igen. Nej nej sa speditören Du skall ut ur planteringen. Jaha ja sa jag och fortsatte till ingången där det stod flera Italienska tullare som bara vinkade t mig från tullområdet.
Det gick så fort så jag nådde inte tänka. Jag tror jag var inne på tullområdet i bara en kvart eller så. Sedan blev jag utsparkad. Nu var jag på väg igen och ingen stans att stanna, så det var bara att fortsätta autostradan mot Milano.

Vid ett annat tillfälle skulle jag lasta något styckgods väster om Milano på en terminal som jag inte heller varit på förut. Så jag stanna till på ett lämpligt ställe för att fråga efter vägen dit och fick tag i en Italienare i en Fiat som också ville ha en slant för att visa vägen. Nej jag betalar inte sa jag och fortsatte gatan framåt så sakta och fick se en brödbil som höll på att lasta av sina fina pane eller baguettebröd.
Jag stannade och klev ur kameleonten samt gick fram till brödkillen för att fråga efter terminalen, då den andra Fiatkillen kom och ropade på italienska, säg inget, säg inget. Brödkillen tittade upp och viftade bort Fiatkillen, samt vinkade åt mig att komma fram. Jag skratta lite i smyg och gick fram till brödkillen och frågade efter terminalen. No problem sa han och tog fram sin Milanokarta och visade mig exakt var styckgodsterminalen låg. Jodå, det finns också många vänliga typer i Italien.
Thore

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar