Lastning av Paprika i Pompeji

Jag hade fått en körorder på att jag skulle lasta i Pompeji en liten bit söder om Napoli. Och det verkade ju intressant.

Jag kom fram på eftermiddagen och körde upp i den lilla gata som adressen stod till. Det var nog lite konstigt för det var mitt i den lilla gata för turister som skall besöka den intressanta gamla staden Pompeji. Men jag snegla ner på adressen som stod på mitt papper. Och det var riktigt. Det stod också nummer. Det var bara de att det liksom inte fanns det numret. Gick jag åt ena hållet så blev numren för höga. Och åt andra hållet blev de för låga.

Men så såg jag en dam uppe i ett fönster på andra våningen som hade observerat mitt konstiga irrande fram och tillbaka. Hon sa något på Italienska som jag inte förstod till mig. Så jag sa firmans namn till henne, för jag hade ju firmanamnet också. -Aj aj Hon skratta och ropade ett namn från sitt fönster ner mot en bar som låg på andra sidan. Och strax kom en man utrusande och såg frågande ut. Kvinnan i fönstret pekade på mig och välte ur sig en ordramsa som jag inte hajade ett dyft av. Och mannen kom fram till mig och jag frågade om han kunde engelska. -Yes i do little. Jag visade honom mitt papper där det stod firmanamnet.

-Aaaa no problem sa mannen. You can drive after Me, sa mannen och hoppade in i sin svarta lilla 500 Fiat och drog iväg så fliserna rök. Det var knappt jag nådde med fast jag hade tom bil. Men i alla fall så kom vi ut till ett fryshus på hamnen. -Det blir inget lass nu på kvällen sa han. Nej det kan jag förstå sa jag. -Det blir först lastning i morgon replikerade han. Och nu var det redan mörkt och det var stängt för att se på Ruinerna i Pompeji. Så det fick jag inte se denna gång. Men jag strosade omkring bland turistföremålen som såldes på gatan där. Jag var också trött så det blev strax sängdax.

På morgonen blev det lastning av grön paprika. Jag hade startat kylmotorerna i föväg för att få lite kyla i kylskåpen. Det blev snabbt lastat. Och jag satte temperaturen på minus 25 grader. För det var ju frusen paprika. Sedan stod jag och väntade på tulldokument en liten tid. Solen strålade från en klarblå himmel. Och jag gick in och frågade om dokumenten snart var klara eller om jag kunde ta mig en tur upp för att se på det gamla Pompeji. -Nej det går inte för pappren är snart färdiga. OK

Så kom kylchefen ut och frågade -vilken temperatur jag kör på. Jag kör på minus 25 grader sa jag.

Också sprang han in igen. Men jag kollade min mätare på kylskåpet och den visade bara minus 12 grader sådär. Jag smög försiktigt in i frysbyggnaden för att kolla temperaturen på deras kylrum. Där såg jag att den stod på minus 12 grader bara. Jaha ja tänkte jag. Ingen såg när jag smög ut till bilen igen.

-Så är dokumenten färdiga kom mannen ut och sa. Så du kan skriva på här att du skall avleverera varorna med en temperatur på minus 18 grader sa han. -De kan jag inte sa jag. -Varför inte sa mannen. -Nej jag kan inte kyla ner med mina kylmotorer. Jag kan bara hålla den temperatur som varorna håller sa jag. -Ja men de är minus 18 grader sa han. -Nej jag tror inte det sa jag för jag har sett att dina frysar är bara på minus 12 sa jag.

-Va?

-Ja kom med här sa jag. Och han följde efter mig in till frysarna och jag pekade på en temperaturmätare som det stod minus 12 på. -Nej det är nästa frysrum sa han.

-Ja men den håller också minus 12 sa jag och gick fram till den också.

-Mmmm. Ja då få jag skriva om fraktbreven sa han. -Ja, de får du nog, sa jag

-Kan jag skriva att du skall frysa på paprikan hela tiden sa han.

-Javisst men inga temperaturer sa jag. Jag kommer att köra på minus 25 grader. Så det blir nog bra, men paprikan kommer inte att hålla några 18 minusgrader vid framkomsten sa jag. –OK

Så där kan man se hur åkerifirman eventuellt hade blivit skadeskyldig för fel temperatur av fryslast.

Nej man måste kolla upp hela tiden. 

Thore