"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur

fredag 3 december 2010

Maffiastoppet av min köttransport mellan Firenze och Rom

Jag hade inte nått att få förtullat och fått skinkorna kontrollerade av veterinären i Vipeteno på fredagen. Så jag fick vänta tills lördagen. Men även på lördagen tog det tid.
Tullstationen vid Vipeteno är inte speciellt vacker kan man säga. Och det finns nästan inget att göra där.
Det fanns från början två restauranger. Och där fanns också en telefonstation som vi ringde från hem till åkaren och till hemmet. Maten var inte den bästa men det gick ju att tvinga i sig.
Man måste ju äta. I alla fall så kom jag iväg ganska tidigt från Vipeteno på lördagen. Och jag skulle ju långt ner i Italien, så det blev att köra på bra. Solen lyste på bergen vid sidan om mej på vägen ner mot Verona.
Det är en mycket vacker väg som slingrar sig ca 25 mil underbart fint mellan bergstopparna ner mot Podalen. Man fortsätter A22an ner via Mantova till Modena där man byter till A ettans autostrada och kör mot Bologna.
Och man fortsätter A1-an mot Firenze.
Det är ganska så vackert område när man kör över Firenzebergen. Och det kan ibland ligga snö där.
Men den här gången så fick jag en liten Italiensk köttbil efter mig i Firenzebergen.
Han höll till bakom mig länge, så jag tänkte inte så mycket från början på det.
Men så körde han upp bredvid mig och började signalera på mig.

Det första jag tänkte på, var att jag kanske eventuellt skulle ha punktering som han har observerat.
Men de kan man ganska så snart kolla. För om det är punka på själva lastbilen så märker man det ganska så snart. Om det däremot är på släpet så kan det vara lite vanskligare. Men jag kollade i backspegeln om linjerna i släpets framkant var lika med lastbilens slut, så var allt OK.
Och jag kunde inte se att de var något fel.
Men den lilla kylbilen som var på ca ett ton kom upp igen jämsides med min förarhytt och började tuta igen.
Vad är det för fel tänkte jag.
Jag kan ju inte stoppa på autostradan här tänkte jag.
Till slut så sakta jag ned farten och körde till sidan så mycket jag kunde och stoppade.
Den lilla kylbilen efter mig stoppade bakom mig.
Ut kliver två man stark och kommer emot mig. Jag kliver ur hytten och kommer ner på asfalten.
De är Italienare och snackar något om carne. Jag är dålig på Italienska men förstår att carne betyder kött. Och jag förstår att de menar att jag skall följa efter dem.
Nu börjar jag bli rädd.
Jag skall ju inte lossa förr än på måndag.
Vad är nu detta?
Skall jag bli rånad på skinkorna eller vad kommer att hända.
Jag knuffar undan killarna från den lilla köttkylbilen och hoppar in i min bil samt får upp farten så fort jag kan.
Jag trycker gasen i botten så mycket det går. Det händer ju inte så mycket med en tåglast på över 40 ton. Men till slut så kommer jag upp i en ganska så bra hastighet. Foten på gaspedalen darrar ännu för jag är rädd hur detta kommer att sluta.
Meningen var att jag skulle stanna till i Firenze, men det vågade jag inte. Jag bara gasar på.
Och tiden går långsamt framåt timma efter timma.
Till slut kommer jag ifatt en kollega. En annan dansk chaufför som också är på väg syd på.
Jag skulle lossa i Viterbo på måndagen.
I alla fal så kör jag upp på vänstersidan om den andra danska chaffisen och visar min kaffekopp i fönstret.
Han har ingen komradio efter vad jag förstår för jag har anropat honom några gånger utan något resultat.
Han ser på mig när jag visar min kaffekopp, och jag saktar in och lägger mig bakom honom igen.
Nu undrar jag om Han har förstått vad jag menade. Och får se om han stannar vid nästa autostopp på autostradan.
Jo mycket riktigt så vid nästa autostopp så svänger han in och parkerar.
Jag parkerar vid sidan om och går honom till mötes.
Sak vi ha lite kaffe sa Han.
Ja nu skall det bli skönt sa jag med en kopp fika.
Och vi går in på tankstället till baren och beställer lite kaffe och något att äta. Vi snackar inte så mycket till varandra ännu. Och jag har inte dryftat det som hände mig.
Så vi sätter oss lugnt ner för att avnjuta vårat kaffe.
Sen börjar jag att tala om vad jag hade varit med om i Firenzebergen.
Vi går nu direkt sa Han och kör vidare.
Ja men vi kan väl äta upp och dricka ur vårat kaffe först sa jag.
Nej nej nej. Nu kör vi. Här kan vi inte stanna sa Han.
Så vi lämnade allt på bordet nästan orört och sprang ut till lastbilarna och drog iväg syd på.
Innan vi drog iväg så hade jag sagt att jag skulle till Viterbo.
Han skulle längre syd på.
Och jag svängde av autostradan vid Orvieto och körde lite långsamt mot Viterbo på de ynkligt små vägarna. Viterbo är en ovanligt trång stad för en långtradare. Men det gick att komma igenom.
När jag sedan lossade på slakteriet så såg de lite snett på mig tyckte jag.
Varför har jag ingen aning om. Jag kan bara spekulera.
Det är ju mycket ruffel och båg i Italien så man kan aldrig veta sanningen.
Antingen var det helt OK att den lilla köttbilen skulle lotsa mig till firman för avlastning mitt i natten. Men troligtvis inte. För detta skedde redan i Firenzebergen.
Det låter lite osannolikt att en liten köttbil skulle stanna mig så långt före ett avlastningsställe strax ovanför Rom.
Så det troliga är att det var ett maffiaförsök eller att firman själv skulle låtsas som om lasten var stulen.
Det är länge sedan detta hände, så det är förbi att spekulera i det nu.
Människor i Italien består som på alla andra ställen av dåliga och bra människor.
Och det är ibland svårt att fundera ut vilket som är riktigt.
Thore

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar