Den arga pistol och cykelmannen

Jag skulle lossa skinkor en liten bit från Trieste i en liten by. Ett stort slakteri var det. Jag skulle upp på vågen för allt skulle vägas. Många gånger så är det så i Italien. Allt skall vägas.

Så lastade jag av. Alltså det gjorde de ju själva. Jag bara låg i kojen så länge medan de lossade hela lasten.

Efter en lång tid av avlastning så kom mannen med cykeln fram och sa något på Italienska som jag dåligt förstod. Så jag frågade om. Och sa något om att jag ville ha mina dokument.

Då blev mannen rasande och slängde iväg cykeln rakt upp i luften. I och med att han slängde iväg cykeln så såg jag också att Han hade en revolver i sidan eller i bältet.

Jag blev skiträdd måste jag säga.

Men så vinkade han argt mot mig och jag förstod att jag måste följa med Honom.

Aha, det var till vågen igen han ville. Så blev jag vägd igen.

Men jag var fortfarande rädd för gubben med cykeln. Och jag måste ju ha mina dokument, mina fraktbrev påskrivna. Så jag smög in bakvägen där jag trodde en kontorsdam satt som hade hand om mottagning. Jag sa att hon måste skriva på mina dokument. Ja Hon visste ju inget så, det gick ju bra.

Sedan var det ju bara full fart ut och sedan ut genom fabriksporten så fort det kunde gå.

Det var ju mycket mystiskt på den tiden i Italien. Innan jag hade kommit fram till slakteriet så hade jag stannat till på söndagen bakom en restaurang där det var en långtradarparkering. Men det var efter en lång kryssning på småvägar.

Jag hade fått en personbil bakom mig på motorvägen, och när jag svängde av Autobahn kom han efter.

Detta skedde alltså på söndagskvällen. Jag tänkte att jag måste bli av med personbilen. Så jag körde in på alla småvägar jag kunde hitta. Men personbilen höll efter mig hela tiden. Vägen jag körde nu var upp mot Österrike men i Italien. Så såg jag denna Restaurang och körde raskt in på baksidan och släkte alla ljus. Personbilen som var en bit efter kom körande och rundade också restaurangen, men missade mig. Jag hade snärjt in mig mellan ett par andra långtradare så det var kanske lite svårt att upptäcka mig i mörkret.

Men sedan låg jag på spänn hela natten. Svårt att sova.

Möjligen kunde det vara så att det var någon från slakteriet som ville att jag redan skulle lossa på Söndagen, har jag tänkt på efteråt. Men då skulle speditören uppe vid Vipeteno sagt det i förväg tycker jag. Eller så var det äkta italienska köttjyvar som jag var ute för.

Thore