"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur

fredag 3 december 2010

Den gamle mannen med Korvar och fåglar

Italien igen.
Jag skulle lossa skinkor öst för Milano i en liten by. Men det var bara lördag. Och firman ville inte lossa förrän på Måndagen. Aj aj, då skulle jag bli där under hela helgen. Det var bara att konstatera fakta. Och ta det lilla lugna. Och tänka, vad finns det här man kan få tiden att gå med.

Kvinnan på kontoret var vänlig och sa att jag kunde köra in på området där jag säkert kunde hålla under helgen. Jättebra tänkte jag. Det var ju dyrbar last jag hade med skinkor. Så de gjorde jag.
Så fråga den kvinnliga kontoristen om jag var hungrig och vad jag skulle äta någonstans. De har jag ingen aning om sa jag. Jag har lite mat själv som jag kan göra i ordning sa jag.
Men min Mamma och Pappa har en restaurang en bit härifrån sa Hon. Vill du följa med och äta där sa Hon.
Ja varför inte sa jag.
Kvinnan hade en liten Fiat 500 som jag hoppa in i. Och så körde vi iväg till ett litet ställe. Nere i en liten dalsänka låg en liten krog som hennes pappa och mamma ägde.
Var är det hon skall lura ut mig på tänkte jag. Jag var ju nyfiken hur detta skulle gå så klart.

Hon berättade att hon hade en bror som var yngre hade cykling som sin sport. Så vi kanske skulle se på Cykling på Söndagen sa hon, om jag ville se. Ja de får vi se sa jag.
Och så trava vi på den lilla trattorian eller krogen vad det nu var för något.
Hon placerade mig ensam vid ett bord med bra utsikt över alla i lokalen. Det var inte så många gäster där ännu. Och jag låt mina ögon sakta studera både människor och interiör.
Och öronen fick sitt genom det Italienska sorlet. Samt lukten av vitlök och härliga aromdofter som smög sig ut från kökets regioner.
Jättegod mat kom in till mig och det kosta inte så mycket. Jag njöt av den goda maten samt lyssnade till sorlet och på något vis kände en samhörighet med dessa underbara människor.

Men så helt plötsligt så kommer det in en liten man med ett gevär på ryggen. Det såg ut som ett jättestort hagelgevär. I pipan var det instuckit en korv. Kring bältet i midjan hängde det ett par fasaner och några tjocka långa korvar som såg ut som medvurst.
Nu började jag att undra vad nu detta var för något. Så jag måste fråga ”kontorsdamen”. Hon som hade kört mig hit.
Jo han är ett original här i byn, sa hon.
Det är så att Han har varit med ända uppe i Stalingrad under kriget sa Hon.
Oj sa jag. Och Han överlevde. Ja det ser så ut.
Men Han är nu vårat original här i byn.
Jaha ja sa jag, och betraktade honom på avstånd. Det började verka intressant det här.
Han skulle också ha sig en riktig Wodka vid baren.
Jag smög försiktigt fram med att jag faktiskt också varit i Stalingrad, till ”kontorsdamen”.
Jasså sa Hon och skynda sig fram till mannen med korvarna och berättade på Italienska att en till inne i restaurangen hade varit i Stalingrad.
Och han vände sig om mot mig och gjorde stora ögon. Ja nu har jag väl sagt för mycket tänkte jag.

Han ville att jag skulle ta en Wodka tillsammans med honom. Så det var bara att för Pappan till kontorsdamen att ta fram ett glas till med Wodka så vi fick en snaps att skåla tillsammans med.
Fantastiskt egentligen.
Där står jag med en av de överlevande från Stalingrad och tar en snaps tillsammans. Otroligt, men underbart Det är ett ögonblick jag aldrig glömmer.
Han frågade hur och när jag var där.
Ja det var ju inte under kriget sa jag.
Min fru och jag var där 1975 och såg på förödelsen sa jag.
Men det var ju uppbyggt då igen.
Jag är inte så bra på Italienska så det blev ju pratat genom kontorsdamen som var bra på engelska.
Men det skulle ju varit mycket intressant att höra hans berättelse från kriget eller annat som han hade på hjärtat.
Jag hade ju hela helgen framför mig så det blev ett par glas vin till innan det blev dags att kojsa.

Sedan körde Pappans dotter hem mig till lastbilen där jag fick en natts vila, innanför låsta grindar.
På söndagen kom Kontorsdamen tillbaka till firman och inne på gården där jag stod och fråga om jag skulle se på cykeltävlingen.
Hennes bror skulle också åka sa Hon.
Javisst sa jag. Det kan vara intressant att se.
Så det blev cykeltävling på söndagen. Hennes bror vann inte.
Men det var ju en rolig upplevelse i alla fall.
Det hade varit roligt att komma tillbaka en gång. Men jag tror inte jag hitta tillbaka till detta ställe. Och mannen med korvarna lever nog inte mer.
Thore

 Jag har också alla de historier som jag glömt. men de kommer väl fram när jag blir 90 år ha ha ha

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar