"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

Summa sidvisningar

Leta i den här bloggen

Jag skall försöka beskriva mina osannolika men ändock ganska så sanna påståenden så bra jag kan, så det kommer säkert att bli mycket exeptionellt och kontroversiellt

Bloggarkiv

Translate

Bloggintresserade

Leta i den här bloggen

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur, Klicka på bilden för mera bilder

fredag 3 december 2010

350 bilar i dimolycka i Belgien

Dimma.
Jag kom från Frankrike och hade kört förbi Antwerpen samt var på väg mot Denekamp.
Och det blev mera och mera dimmigt. Jag tänkte jag får nog ta ned på farten lite. Så jag kröp ned till ca 70-80 km i timmen. Flera började nu köra förbi mig. Man kunde knappt se hundra meter framför sig. Och mindre och mindre blev det. Till slut var det inte många meter alls man kunde se framför sig.
Jag fick sakta ner ännu mera. Jag vågade bara inte köra fortare än 60 km i timmen. Och sikten var nog nu nere på kanske 20 meter. Kanske mindre.

Andra ekipage vrålade på som vanligt förbi mig. Jag fattade inte hur de vågade dra på så in i vassen.
Nu fick jag sakta ner ännu mer. Jag tycket jag var våghalsig nog att köra i 40 km i timmen nu, medan andra for förbi mig som ett jehu.
Dimman blev bara värre och värre. Farten kom ner på 20 km i timmen. Nu såg man bara någon meter framför sig.

Helt plötsligt så stod innerfilen still och jag tog chansen att gå ut i ytterfilen på motorvägen som nu gick mycket långsamt. Men så stanna den filen också. Å så stod vi bara där helt still.
Dimman var nu total. Man såg bara några få meter framför sig. Jag hade satt på mina varningsblinkers för fullt.

Blink blink blink. Jag stängde av motorn. Och helt tyst blev det. Det var som i graven. Om man nu kan föreställa sig det. Många hade stoppat sina motorer.
Jag hade ingen aning om vad som hade skett eller varför vi stod helt stilla. Man kunde inte se framför sig.
Efter tio minuter så tog jag fram mina dokument för tullen i Denekamp för att göra dem färdiga.
Så det tog ju lite tid. Men allt stod bara stilla. Samtidigt lyssna jag på radion om det kom något meddelande. Och inget kunde man se. Men så började jag höra tutandet från ambulanser eller vad det nu kunde vara. Och dimman var tät som aldrig förr.
Efter någon timma så lättade dimman lite.
Så Jag kunde knappt se att en bärgningsbil kom i motsatt körriktning med en tillknölad personbil.
Det gick en timma till och dimman började så smått att lätta mera. Framför mig kunde jag se bilar som brann. Oj oj tänkte jag. Hoppas jag slipper se.

Och det gick en timma till stående helt still. Jag la mig en stund i kojen. Men så efter en timma till så kunde vi börja att förflytta oss framåt till en övergång till motsatta sidan av motorvägen. Alltså svänga över till andra sidan och tillbaka mot Antwerpen. Det var fortfarande totalstopp framåt. På motgående motortrafikled var det heller ingen trafik.
Men vi blev hänvisade dit. Att vända om på motorvägen. Konstigt tänkte jag.
Köra tillbaka mot Antwerpen och sedan köra ”bondestrasse” tillbaka.
Dimman hade nu lättat ganska bra så jag såg hemska syner av förkolnade tillskrynklade bilar.
Syner man aldrig glömmer.

En polis hade tagit plats mitt på motorvägen och skrek bondestrasse till oss, som vände om.
Det blev sent innan jag kom till Denekamp. Där jag kunde lägga mig till att sova.
Senare fick jag veta att det var 350 bilar inblandade i Europas största krock hitintills.
Sen fick jag så klart skällning för att jag kom för sent till KBH.
Att 350 bilar hade krockat var väl inget. Att människor var döda var väl inget.
Skulle jag lyft som en fågel från motorvägen och flugit hem till KBH, frågade jag.
Speditörer och åkare har sin syn på saken. Och det är inte ovanligt att de tänker på de viset.

När man sett söndertrasade chockade människor, så tror åkaren att det är bara att köra vidare som om ingenting hade hänt. Fast hela kroppen darrade som ett asplöv. Fast man inte kunde hålla foten stilla på gaspedalen, utan den darrade och skakade så att man inte kunde köra.

Man kan av detta se hur farligt det är med dimma på vägen. Och det är inte första gången jag ser en stor olycka i dimma.
Och man undrar hur de som fortsätter att köra i samma hastighet i sådan fruktansvärd dimma är funtade i huvudet. De har väl dimma där också.
Thore

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar