"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur

fredag 20 juli 2012

Den gamle mannen med Korvar och fåglar

Den gamle mannen med Den gamle mannen med Korvar och fåglar


Italien igen.
Jag skulle lossa skinkor öst för Milano i en liten by. Men det var bara lördag. Och firman ville inte lossa förrän på Måndagen. Aj aj, då skulle jag bli där under hela helgen. Det var bara att konstatera fakta. Och ta det lilla lugna. Och tänka, vad finns det här man kan få tiden att gå med.



Kvinnan på kontoret var vänlig och sa att jag kunde köra in på området där jag säkert kunde hålla under helgen. Jättebra tänkte jag. Det var ju dyrbar last jag hade med skinkor. Så de gjorde jag.
Så fråga den kvinnliga kontoristen om jag var hungrig och vad jag skulle äta någonstans. De har jag ingen aning om sa jag. Jag har lite mat själv som jag kan göra i ordning sa jag.
Men min Mamma och Pappa har en restaurang en bit härifrån sa Hon. Vill du följa med och äta där sa Hon.
Ja varför inte sa jag.
Kvinnan hade en liten Fiat 500 som jag hoppa in i. Och så körde vi iväg till ett litet ställe. Nere i en liten dalsänka låg en liten krog som hennes pappa och mamma ägde.
Var är det hon skall lura ut mig på tänkte jag. Jag var ju nyfiken hur detta skulle gå så klart.



Hon berättade att hon hade en bror som var yngre hade cykling som sin sport. Så vi kanske skulle se på Cykling på Söndagen sa hon, om jag ville se. Ja de får vi se sa jag.
Och så trava vi på den lilla trattorian eller krogen vad det nu var för något.
Hon placerade mig ensam vid ett bord med bra utsikt över alla i lokalen. Det var inte så många gäster där ännu. Och jag låt mina ögon sakta studera både människor och interiör.
Och öronen fick sitt genom det Italienska sorlet. Samt lukten av vitlök och härliga aromdofter som smög sig ut från kökets regioner.
Jättegod mat kom in till mig och det kosta inte så mycket. Jag njöt av den goda maten samt lyssnade till sorlet och på något vis kände en samhörighet med dessa underbara människor.



Men så helt plötsligt så kommer det in en liten man med ett gevär på ryggen. Det såg ut som ett jättestort hagelgevär. I pipan var det instuckit en korv. Kring bältet i midjan hängde det ett par fasaner och några tjocka långa korvar som såg ut som medvurst.
Nu började jag att undra vad nu detta var för något. Så jag måste fråga ”kontorsdamen”. Hon som hade kört mig hit.

Jo han är ett original här i byn, sa hon.
Det är så att Han har varit med ända uppe i Stalingrad under kriget sa Hon.
Oj sa jag. Och Han överlevde. Ja det ser så ut.
Men Han är nu vårat original här i byn.
Jaha ja sa jag, och betraktade honom på avstånd. Det började verka intressant det här.
Han skulle också ha sig en riktig Wodka vid baren.
Jag smög försiktigt fram med att jag faktiskt också varit i Stalingrad, till ”kontorsdamen”.
Jasså sa Hon och skynda sig fram till mannen med korvarna och berättade på Italienska att en till inne i restaurangen hade varit i Stalingrad.
Och han vände sig om mot mig och gjorde stora ögon. Ja nu har jag väl sagt för mycket tänkte jag.



Han ville att jag skulle ta en Wodka tillsammans med honom. Så det var bara att för Pappan till kontorsdamen att ta fram ett glas till med Wodka så vi fick en snaps att skåla tillsammans med.
Fantastiskt egentligen.
Där står jag med en av de överlevande från Stalingrad och tar en snaps tillsammans. Otroligt, men underbart Det är ett ögonblick jag aldrig glömmer.
Han frågade hur och när jag var där.
Ja det var ju inte under kriget sa jag.
Min fru och jag var där 1975 och såg på förödelsen sa jag.
Men det var ju uppbyggt då igen.
Jag är inte så bra på Italienska så det blev ju pratat genom kontorsdamen som var bra på engelska.
Men det skulle ju varit mycket intressant att höra hans berättelse från kriget eller annat som han hade på hjärtat.
Jag hade ju hela helgen framför mig så det blev ett par glas vin till innan det blev dags att kojsa.



Sedan körde Pappans dotter hem mig till lastbilen där jag fick en natts vila, innanför låsta grindar.
På söndagen kom Kontorsdamen tillbaka till firman och inne på gården där jag stod och fråga om jag skulle se på cykeltävlingen.
Hennes bror skulle också åka sa Hon.
Javisst sa jag. Det kan vara intressant att se.
Så det blev cykeltävling på söndagen. Hennes bror vann inte.
Men det var ju en rolig upplevelse i alla fall.
Det hade varit roligt att komma tillbaka en gång. Men jag tror inte jag hitta tillbaka till detta ställe. Och mannen med korvarna lever nog inte mer.
Thore


 Jag har också alla de historier som jag glömt. men de kommer väl fram när jag blir 90 år ha ha haKorvar och fåglar



Översätt denna til danska på google og lytte seden til når den fortelles
Thore



Men for sikkerheds skyll så forteller jeg Historien også på dansk


Den gamle mand med pølser og fugle

Italien igen.
Jeg ville løsne balder øst for Milano i en lille landsby.
Men det var først lørdag. Og selskabet vil ikke frigive før mandag. Gosh, jeg vil være der hele weekenden.
Det var kun for at konstatere fakta. Og tag den lille rolige.
Og at tænke, hvad er der her kan man få tiden gå af. Kvinden på kontoret var venlig og sagde, at jeg kunne køre ind i det område, hvor jeg helt sikkert kunne holde i løbet af weekenden.

Fantastisk tænkte jeg. Det var dyrebare last, jeg havde med skinker. Så de gjorde.Så spørg den kvindelige ekspedient, hvis jeg var sulten, og hvad jeg ville spise et eller andet sted. Det har jeg ingen idé om, sagde jeg. Jeg har noget mad selv, at jeg kan få alt i orden, sagde jeg.

Men min mor og far har en restaurant, en vis afstand sagde hun. Du ønsker at komme og spise der sagde hun.Ja hvorfor ikke, sagde jeg. Kvinden havde en lille Fiat 500, som jeg hopper i. Og så vi kørte til et lille sted. Nede i en lille dal var en lille restaurant, at hendes far og mor ejede.

Hvor er, at hun vil snyde mig, tænkte jeg. Jeg var nysgerrig efter, hvordan der ville gå selvfølgelig.

Hun fortalte mig, at hun havde en bror, som var yngre, cykling, da deres sport. Så vi kan se på cykling på søndag, sagde hun, hvis jeg ville se. Ja, de må vi se, jeg sagde. Og så vi trav på den lille trattoria eller restaurant, hvad det var.

Hun satte mig alene ved et bord med god udsigt til alle lokaler. Der var ikke mange mennesker der endnu.

Og jeg lod mine øjne langsomt at studere både mennesker og interiør. Og mine ører fik hende gennem den italienske buzz.

Og lugten af ​​hvidløg og dejlig aroma dufte krøb ud fra køkken regionerne. Lækker mad kom til mig, og det koster ikke så meget. Jeg nød den gode mad og lyttede til sladder og en eller anden måde følte en affinitet med disse vidunderlige mennesker.

Men så pludselig kommer i en lille mand med en riffel på ryggen. Det lignede en kæmpe shotgun. Tønden var instuckit en pølse.

Omkring bælte i taljen hang et par fasaner og et par tyk lang pølse, der lignede salami.
Nu begyndte jeg at spekulere på, hvad det var.

Så jeg er nødt til at spørge "kontor dame". Hun havde kørt mig her.

Nå han er en original i landsbyen, sagde hun. Dette er så, at han har været lige op i Stalingrad under krigen, sagde hun.
Ups, sagde jeg. Og han overlevede.
Ja det ser sådan ud.

Men han er nu vores oprindelige her i landsbyen.
Åh ja, jeg sagde, at se ham på afstand.
Det begyndte at virke interessant denne.
Han ville også have en gyldig Wodka i baren.

Jeg krøb forsigtigt frem med at jeg faktisk var i Stalingrad, det "kontor dame".
Åh sagde hun og skyndte sig op til manden med de pølser og fortalte dem på italiensk til en anden inde i restauranten havde været i Stalingrad.

Og han vendte sig mod mig og hendes øjne.
Nå nu har jeg vel sagt for meget, tænkte jeg.

Han ville have mig til at tage en Wodka med ham. Så det var bare, at for faderen til kontoret dame til at tage ud et glas Wodka så vi fik en dram for at skåle med.
Fantastisk virkelig.

Hvor står jeg med en af ​​de overlevende fra Stalingrad og tage et skud sammen.
Utroligt, men vidunderligt, det er et øjeblik jeg aldrig vil glemme.

Han spurgte, hvordan og hvornår jeg var der.
Ja, det var ikke under krigen, sagde jeg.
Min kone og jeg var der i 1975 og så de ødelæggelser, sagde jeg.
Men det blev bygget, og ved godt helbred.

Jeg er ikke så godt på italiensk, så det blev talt af kontor dame, som var god til engelsk.

Men det ville have været meget interessant at høre hans historie fra krigen eller noget andet, der var i hans sind.
Jeg havde hele weekenden foran mig, så det var et par glas vin, før det var tid til kojsa.

Siden fars datter kørte mig hjem til min bil, hvor jeg havde en nats hvile, bag låste porte.

Søndag kom kontorer dame tilbage til virksomheden, og i gården, hvor jeg stod og spurgte om jeg ville se på et cykelløb.

Hendes bror ville gå sagde hun.
Selvfølgelig sagde jeg.
Det kan være interessant at se.
Så det blev til et cykelløb på søndag.

Hendes bror ikke vinde.
Men det var en sjov oplevelse alligevel.
Det ville have været rart at komme tilbage igen. Men jeg tror ikke jeg kommer tilbage til dette sted.

Og manden med pølser lever sandsynligvis ikke mere.
Thore 

Jeg har også alle de historier, at jeg glemte. Men de vil komme op, når jeg er 90 år ha ha ha


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar