Olgas favoritdryck gammeldansk i Vipiteno

Vi hade flera speditörer som vi skulle gå till i Vipiteno men ofta hade vi en speditör där en av tjänstefolket hette Olga. Olga var en mycket trevlig halvkraftig dam och var bra på att få fram dokumenten i tid så vi kunde köra snabbt till lossningsplatsen eller om vi skulle hem. Jag brukade ofta ha med mig några danska öl som hon gillade. Men det tog ju sin tid i alla fall vid Vipiteno tullplats. Från det att vi kom dit på fredagen så om det gick mycket bra så kunde vi komma därifrån tidigt lördag morgon. Det bästa var nog en gång jag kom till Vipiteno tidigt en fredag morgon och sprang in med mina dokument samt fick doktor på redan vid tiotiden och så kunde jag dra redan vid fyratiden. Och jag kunde vara redan nere på något lossningsställe vid tiotiden på kvällen. Då fick jag extrapengar på lossningsstället för jag hade varit så snabb. Det kunde vara 7-10 tusen lire så jag kunde lugnt sitta inne på restaurangen och äta en god närande middag medan personalen lossade vad det skulle ha.

Men den här gången var det lite annorlunda, för jag hade inga danska öl, utan bara en flaska gammal dansk. Så jag sa till Olga att jag hade glömt att köpa dansk öl. Men jag hade en flaska gammal dansk som du kunde få prova att smaka av sa jag. Vad är det sa Olga frågande. Ja det är någon slags bitter. Nej det är det inte heller. Det är någon kryddigt sa jag. Få jag prova sa Olga. Javisst sa jag och gick ut på parkeringen för att leta upp min lastbil som stod längst bak i raden av alla andra danska långtradare. Och så fick jag med mig den oöppnade stora flaskan med gammeldansk snaps till Speditionen där Olga jobbade. Har du ett litet glas sa jag till Olga. Olga kom fram med ett dricksglas.

Har du inget annat sa jag. Nej det går fint med det här sa Olga. Häll upp du sa Hon. Och jag började hälla lite försiktigt och stoppade. Häll fullt sa Olga. Nej det kan jag inte sa jag. Sådan kan du väl inte vara sa Olga. Jag skratta och hällde på lite till. Nej fullt skall det vara sa Olga. OK.

Så tog Hon glaset och drack som om det vore öl. Den är mycket stark sa jag. Nej det var gott sa Olga. Och det tog inte lång tid för det var slut i det stora glaset. Lite till sa Olga. Du är inte klok sa Jag nu får du inte mer. Bara lite. Ja ett halvt glas då sa Olga. Sedan gick jag upp på Restaurangen för att få en kopp kaffe och sätta mig att vänta på mina tulldokument. Jag pratade lite med de andra danska chaufförerna. Hej på dej du Bornholmare sa de till mig för de andra chaufförerna trodde jag var från Bornholm. De har ju en annan dialekt på Bornholm som liknar svenska. Så chaufförer från Jylland trodde jag var Bornholmare.

Nej jag måste nog gå ner till spedition och se om Olga har mina dokument färdiga sa jag och gick ner till undervåningen samt fram till den spedition där Olga skulle vara. Var är Olga sa jag. Hon var tvungen att gå hem sa den andra Italienska speditören. Hon kunde inte vara kvar här sa Han och skratta högljutt. Hon kommer i morgon sa han. Men mina dokument då sa jag. Jag gör dem färdig åt dig så du kommer iväg sa han snällt. Hon tålde inte gammal dansk sa han. Jamen man skall ju inte dricka på det viset sa jag. Nä Olga trodde att det var någon slags öl tror jag sa Italienaren.

Ordvrängning av Prioglio

Som sagt var det många speditörer på tullstationen i Vipiteno. Namnet Prioglio kunde inte undgå mig. Jag hade aldrig den speditören men jag måste så klart skoja angående namnet. Det här är ju enormt svårt att skriva om för det är själva uttalet det är fråga om.

Jag frågade en annan speditör som kom och gick i korridoren i speditörshuset om han viste vad Prio Glio, hade sin spedition. Han såg barskt på mig och sade Priååglio på Italienska. Priåååglio upprepade han. No prio glio sa jag. NO sa han och gick. Han nådde och peka med fingret åt vilket håll jag skulle gå för att komma till speditör Prioglio. Bakefter har jag tänkt om det var Prio Glio själv.

Thore