Min sanna Långtradarhistoria

Gummivägen i Novara

Den här gången hade jag ett lass med skinkor till Italien som skulle förtullas i Novara.

När man skall köra sydvart på detta sätt hela tiden måste man tänka på att normalt sova på natten. Annars orkar man inte med till sist. Människan tål ganska mycket egentligen men sömn måste man ha. Och vi är olika människor som behöver olika mycket med sömn. Men de bryr sig inte regelverket om, angående viloperiodsbestämmelserna. En chaufför som behöver mer än 8 timmar måste köra ändå. Och jag som behöver bara 6 timmar måste stå där och trampa utan att komma någon vart.

Så det blev ju för mig att fuska. Bara för jag ville behålla livet. Jag hade sett så många olyckor där sovande chaufförer kört av vägen och krossats till döds. Nej de ville inte jag. Jag sket fullständigt i dessa tokiga bestämmelser. Jag körde när jag var vaken. När jag blev trött fram på kvällen så var det kojen som väntade oavsett om jag hade körtid kvar. När jag lastade på ett ställe kunde jag oftast sova i kojen medan annan personal lastade min bil. Det kunde ibland ta 5-6 timmar. Och efter en sådan slummer kunde man ju köra igen ganska långt. Det var ju totalt meningslöst att stå kvar där i vaket tillstånd ytterligare 2 timmar för att få den paus som var önskvärt av bordknådarna på regelverkstaden. Körde jag så kunde jag ju nå fram till det stället jag skulle lasta. Och sedan hade jag ju en hel natt att sova på. Men det går ju inte att få in i huvudet på pauskontrollanterna.

Den här gången hade jag kommit fram sent på kvällen till Novaras tullstation för att förtulla dagen efter. Så jag parkerade på en liten undanskymd smal gata, några hundra meter från tullområdet. Jag var ganska trött så det blev kojen direkt. Men mitt i natten så skulle jag upp och pinka. Gatan som jag stod på hade en hög mur på högra sidan. Och jag stod ganska så nära den. Ja det var inte mycket plats till andra sidan heller. I alla fall så klev jag ur bilen och stod och pinkade mellan muren och lastbilshytten. Men det konstiga var att gatan jag stod på gungade på något konstigt sätt liksom. Det var mjukt som om vägen var av gummi. Det var ju svart och mörkt ute. Inga gatlyktor fanns det här inte. Så jag såg inte mycket alls. Och trött var jag ännu. Så jag hoppa in i kojen igen efter uträttat behov.

På morgonen när jag vakna så kunde man höra trafiken hade börjat brusa på gatorna intill. Den gatan jag stod på var det ingen trafik alls. Så jag tog på mig kläderna samt bäddade till i kojen. Och jag undrade om de hade någon dusch inne på tullområdet. Så drog jag undan gardinerna från frontrutan och såg ut mot den gamla staden. Då titta jag ner mot gatan och undrade var det var som var så mjukt i natt. Hela gatan var full av gamla kådisar. Jag har aldrig sett så mycket knullgummi i hela mitt liv, och jag skratta för mig själv. Här har jag stått på den stora ”stritan” där det händer konstiga saker på natten. Och jag hade faktiskt inte hört något av detta alls.

Så blev det till att hastigt starta upp kameleonten igen så jag kom in i kön på tullområdet för det var öppet nu. Det hade redan kommit in flera långtradare på platsen. Jag hade ju sovit gott, så jag var väl lite sen på den. Men jag trava in till speditörerna som höll till inne i byggningen och avlämnade mina dokument. Hur lång tid fråga jag kort. Vet inte, fick jag till svar.

Små toaletter i Novara

Dusch sa jag. Och speditören pekade ut mot ett nybyggt litet hus på gården. Bra sa jag. Så jag gick till bilen och hämtade handduk schampo och nya underkläder och travade iväg till den lilla byggningen. Men där var det ganska så fullt med andra chaufförer redan. Det första jag såg var en chaufför som satt på en liten toalett med dörren öppen. Han kunde inte stänga dörren. För när han var väl inne så gick det inte att stänga dörren för det fanns inte plats. Det var den tokigaste toalett jag någonsin sett. Och så var den helt nybyggd också.

Dörrarna på de få toaletterna gick inåt. Och när man kommit in så måste man vara ohyggligt smal för att kunna stänga dörren. Jag kunde inte heller. I duschrummet fanns det över huvud taget inte några hängare eller bänkar att lägga sina kläder på så en av chaufförerna hade varit ute på gården och letat upp en jättespik som han bankat in mellan det fina kaklet på väggen. Jag tror det var ett par stora spikar till islagna i det nya kaklet. Men när det var min tur så blev det dusch i alla fall i nästan kallt vatten. Men sådant var man van vid. Man kan bara skratta åt det.

Thore

Långtradarhistorier från mitt jobb

Mina Långtradarhistorier

Bussen och hatten

På mina många resor till Frankrike hade jag en gång köpt en halmhatt som var så tunn så man kunde se genom stråna på brättet. Den var ju bra att ha ibland mot solen i alla fall.

Men så en gång i Holland kom jag på en tokig ide’. Jag var på väg mot Frankrike som vanligt. Solen lyste underbart. Och det var strålande fint väder. Och jag höll väl en fart av ca 100 km i timmen på motorvägen mot Utrecht. Och jag tycket det var en fin dag att köra. Jo det gick bra i Holland och Belgien förr i tiden med den farten. Ibland fortare. Holland och Belgien på 4,5 timmar tror jag rekordet var.

Men som sagt var, nu låg jag på motorvägsrakorna med riktning mot Utrecht.

Och så såg jag en buss komma bakifrån på motorvägen köra lite fortare än jag. Han hade nog lite mera bråttom. Så han kom långsamt närmare och närmare i ytterspåret. Och det är ganska fin motorväg här på väg mot Utrecht i Holland.

Nu måste jag ha lite roligt tänkte jag.

Jag fick tag i hatten som låg i kojen och krängde på mig den samt drog ned brättet fram i pannan och ner för ögonen så mycket som möjligt. Jag kunde ju se igenom brättet var vägen var, så det var ju inte farligt på något vis.

Och så lossades jag sova samt vaggade sakta med huvudet fram och tillbaka när bussen börja komma upp jämsides med mig full med passagerare.

Busschauffören började tuta för fullt, för han hade sett mej, och trodde jag satt och sov vid ratten. Men jag lossades inte reagera. För jag hade inte funderat ut fortsättning på detta skoj ännu. Folket i bussen reste sig från sina stolar och jag kunde nästan höra hur de skrek på mig att vakna. Det kunde jag se igenom det glesa halmbrättet.

Bussen körde vid sidan om mig och tutade hela tiden. Och som sagt, jag hade ju inte tänkt vidare hur jag skulle göra, så de var ju till att improvisera vidare. Jag tänkte och tänkte medan bussen tutade och folket skrek. Hur skall jag nu göra.

Jag måste ju lossas vakna till. Jag såg ju allt genom hattbrättet. Men jag måste ju få ett slut på de jag satt igång med. Jag hade nog kört en fem minuter på detta vis innan jag lossades vakna upp och torka ögonen. Och jag kunde knappt hålla mig för skratt.

Passagerarna i bussen vifta med nävarna åt mig. Och jag lossades som ingenting och bara körde vidare.

Efter detta kom utlösningen och jag skratta så tårarna trilla.

Ja vad skall en ensam långtradarchaufför göra som inte kan idka någon hobby eller prata med någon utan bara sitta och hoppa hit och dit i bilsätet.

Något skoj måste man ju ha.

Jag har undrat många gånger hur människorna i bussen tänkte. Eller vad busschauffören har tänkt om mig.

Han trodde nog jag var en tokig chaufför. Och undra hur jag kunde köra så länge och sova på motorvägen.

Hade jag träffat bussföraren efteråt, hade jag sagt att jag känner vägen så exakt så jag brukar alltid sova någon timma mellan Denekamp och gränsen mellan Holland och Belgien som heter Hasseldonk. Den har ett annat namn också. Jag tror att jag stannade till där och tog en fika för att skratta av mig innan färden gick vidare mot Riscuin tut. Tullgränsen till Frankrike.

Det var ju tull på den tiden.

Thore

En liten film gjord av mig

http://www.youtube.com/watch?v=N4ltGCSgD7w 

Varning för att handla på Pixmania

Jag vill varna alla för att handla på företaget Pixmania.

 Jag beställde och betalade för en extern Hårddisk av Pixmania. Hård-disken var på 1,5 tb.
När jag senare efter några dagar skulle kolla var Hårddisken nu var någonstans. Då såg jag att Pixmania hade sänt hårddisken till en gammal adress vi hade för TRE år sedan långt härifrån.
Jag ringde upp Pixmania och fick tala med en man som sade att varan måste sändas tillbaka till Frankrike.
Jag svarade att jag kan inte köra flera mil för att lösa ut denna HD.
Nej den skulle gå tillbaka fick jag till svar. Och Jag skulle få pengar tillbaka.
Jag vill inte handla med ett företag som gör på detta vis mera.
Nu är det snart en månad sedan jag hade kontakt med firma Pixmania och några pengar har inte kommit mig tillhanda ännu idag den 28 mars 2010
Jag börjar bli helt säker på att företaget Pixmania skall lura mig på 1000 kronor som denna produkt kostade.
Jag fick köpa en lika dan Hårddisk av ett annat företag NetONnet och det var visserligen någon hundralapp dyrare men jag fick varan till min rätta adress.
Går man ut på Nätet till Hitta eller Eniro och söker på mitt namn så kommer min rätta adress upp där ofelbart.

Kolla här

Varning varning varning

HAITI

HUMANITÄR HJÄLP NU TILL HAITI

VATTEN SAKNAS

MAT SAKNAS

Jag har uppmanat regeringen att flyga in mat och vatten till HAITI NU
OCH INTE EFTER NÅGON ÖVERLÄGGNING
INTE EFTER NÅGON KONFERENS UTAN NU

VI HAR MASSOR AV VATTEN, VI HAR MASSOR AV MAT, OCH VI HAR FLYG
Jag har skrivit till Statsministern och andra i regeringen. på denna sida

http://www.regeringen.se/sb/d/3051

För att sända in pengar till UNICEF ÄR DENNA HEMSIDA BÄST

http://www.unicef.se/

Om du så bara har en liten tjuga i byxan, så sänd den. Otroligt lätt
Vänliga Hälsningar
Thore