"https://www.youtube.com/embed/r2S1I_ien6A"

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

VideoBar

Det här innehållet är ännu inte tillgängligt på krypterade anslutningar.

Naturbilder

Naturbilder
Moder natur

fredag 27 maj 2011

Mina funderingar den 27 maj 2011

Människans dilemma

Fantasi, grubbleri, tro, förhoppning, inbillningar, drömmeri och mycket mera, brottas vi med dagligen.
En del människor fantiserar om varför det blev så eller har funderingar om det är riktigt det dom tänker, medan andra människor försjunker sig in i sig själva och fastnar i märkliga tankar.
Och då försätter sig i stora grubblerier, som påverkar psyket och kan komma till att likna en psykisk sjukdom.
Tro har påverkat människan i många tusen år. Man vill ha något att tro på, om det nu så är medvetet eller omedvetet. Det förhärligar de innersta sinnena och det blir en euforisk upplevelse som bildar en inre kärna i själen. Och det blir närmast omöjligt att komma ifrån den känslan, den upplevelsen. Tron på något blir så stark att flera människor kan gå i döden för denna helt otroliga, märkliga egenskap.
Mystiska ljud, ljus och mörker påverkar sinnet och fantasin kommer in i själen, inbillningarna ökar.
En del människor skriver ner sina fantasier och drömmar.
Ingen kommer undan. Vetenskapsmän undrar och fantiserar och värderar om Jorden och universum. De får genom historien ändra sina uppfattningar och värderingar om livets uppkomst, om universums tillkomst och så vidare.
Fanatiker och människor med en oerhörd karisma påverkar andra människor till ett fördärv i många avseenden.
I början av livet söker sig människan till andra människor som de gärna vill tro på, där även kärleken har sin roll.
Vad är det som styr människan på detta vis?
Självkänslan varierar hela tiden och påverkas av naturen samt andra olika orsaker. En solig dag kan självkänslan vara bättre än en regnig dag. Okunskap försämrar självkänslan. Man måste ha något att tro på. Många människor tror på en bok, utan att ha läst boken, andra tror på media utan att kontrollera om det är sant, de flesta människor tror på det autoritära, på sin religion, på sitt parti, sin övertygelse, som inte har mycket någon form av sanning att göra.
Dilemmat.
Flera människor har skrivit ner sina inbillningar och fått andra människor att tro på deras själviskhet, politiken inte att förringa. Man tror på guld och gröna skogar. Man tror på den auktoritära människan som lovar, bara för att sin egen självkänsla är inte nog stark. En del människor inbillar sig att de kommer till paradiset eller himlen när vi dör. Vid minsta prassel i en mörk skog där vi går, så ökar inbillningarna samt fantasierna och man börjar undra.
När man börjar bli sjuk eller allmänt bara dålig så funderar man om det är den eller den sjukdomen som är på väg. Vid medias utrop via TV om en farlig pandemi som är på väg så kommer rädslan.
Vi är rädda som barn för Åska skrev jag för länge sedan. Och när vi har svårt att förstå så tror man på den förhärskande auktoriteten för det är bäst så tycker man. Inom politiken kan det vara en förkrossande tro på något ”konstigt” eller märkligt som senare inte har det minsta relevans.
Förhoppningen att vinna högsta vinsten finns nästan hos alla människor, eller att möta någon typ av Gud. Att den religion eller parti man tror på skall vinna, utan att veta vad meningen är, utan att veta sanningen. Vi vill heller inte gärna forska i den sanningen eller tron, för att mista den tron, för då faller självkänslan som en sten, och det vill vi inte. Vi måste ha något att tro på. Den meningen återkommer.

Men vad skall då människan tro på?
Att Solen finns fast den ibland gömmer sig bland molnen eller på andra sidan Jorden, är en sanning.
Vi kan blicka ut mot himlen och se ett otal stjärnor en natthimmel, vi ser månen som vi funderar omkring. Och när vi ser dessa fenomen så finns vi också till. Vi kan se oss i spegeln och vi uppfattar hur vår kropp ser ut. Vi ser att likheten med andra djur är slående. När vi ser och undersöker människans arvsmassa så är vi mycket lika djurens arvsmassa.
Vetenskapen om vår biologi är enormt intressant. Det kan vara av intresse att läsa om Darwin, att läsa Richard Dawkins böcker. Jag förordar det.
Livet föddes ur ursoppan som fanns på jorden för mycket länge sedan. En soppa som troligen består av vatten, slem, saltsyra och olika slags enzymer. För 700 miljoner år sedan levde Nässeldjur
Kammaneter och Tunikater. Ursoppan liknade vår mages innehåll. Kammaneterna hade en mage.
De första flercelliga djuren, eller ska vi säga varelserna, dök upp någon gång för knappt 700 miljoner år sedan, eller kanske till och med lite tidigare. Forskare har funnit rester av bland annat svampdjur och spår som möjligen kan komma från nån som kröp. Men det är osäkert, spåren kan också vara något annat. Genom att jämföra arvsmassa har man räknat ut att de tidigaste djuren borde ha varit kammaneter.
Alltså vi bär historiens vingar med oss. Vi har i våra magar livet som det såg ut för 700 miljoner år sedan. Och svampdjur har funnits länge på jorden. I 600 miljoner år, eller mer. De är enkla, fastsittande djur som filtrerar havsvatten efter föda. Och liknar egentligen inga andra djur.
Själva människan har inte funnits länge. Går vi tillbaka till vår tids början för 2000 år sedan är det bara en mycket liten del av våran tillvaro på Jorden. Vi är i stort sett samma typ av människor som för 5000 år sedan kanske längre. Utvecklingen går mycket långsamt fram.
Men det är här vi kan söka sanningen och en tro på Livet. För vi kan se djuren, vi kan se träden och växterna och vi har DNA alla.
Den äldsta arvsmassan är generna. Genkomplexet är emellertid bara en lång sträng av nukleotidbokstäver, som inte på något uppenbart sätt är uppdelad i bestämda sidor. Det är riktigt att de innehåller särskilda symboler för proteinkedjemeddelande upphör och proteinkedjemeddelande börjar, skrivna med samma fyrbokstavsalfabet som själva proteinmeddelandet.
I begynnelsen livnärde sig dessa överlevnadsmaskiner på de organiska molekyler som flöt omkring i en riklig mängd i soppan. En soppa som troligen liknade och bestod av vatten, slem, saltsyra och olika slags enzymer. Detta behagliga liv upphörde när soppans organiska näringspartiklar, som långsamt hade formats genom påverkan av seklers solenergi, så småningom tog slut.
Då började en av huvudgrenarna bland överlevnadsmaskinerna, den som numera kalla för växtriket, att själv utnyttja solskenet direkt för att bygga upp komplicerade molekyler av enklare sådana.
Om man nu tar steget fram till idag i våran tid. Så visare det sig att vi har onekligen historien med oss i oss själva. På senare tid har vi fått möjligheten till att kommunicera genom att tala och därmed tänka. Men vi har fortfarande omedvetet en naturlig styrmekanismen inom oss i de nedärvda gener som kommer från våra föräldrar eller längre tillbaka i våran släkt och familj.
Det som påverkar oss är alla de fruktansvärda kemikalier som vi framställt själva och som vi nu äter dagligen. Det är så fruktansvärt så att mänskligt liv på jorden kan vara borta om några få generationer. I och med fertiliteten försvinner från oss människor så slår ödesklockorna. Vetenskapsmännen har inget svar på detta. Högt uppsatta professorer och Nobelmottagare och biologer varnar oss, uppmärksammar oss för att vår existens är hotad.
Och naturligt är då att gå tillbaka till min inledning med tro och inbillning och då fråga sig om det är sant, eller om det är en skröna. Dagligen hör vi och ser vi rapporter om hur kemikalieindustrin både inom medicin och produkter som framställs till matvaror blir klassade som giftiga eller förkastliga eller som samlat kan orsaka något vi inte är medvetna om. Vi får varningar nästan dagligen om olika mat och frukt som inte numera är godkända att äta. Genmanipulation av olika matvaror är numera en faktor vi räknar med, men vad leder det till? Kemikalierna i våran föda gör att vår hjärna inte förmår att tänka logiskt mera.
Vi börjar komma underfund med att vissa saker som var en naturlig livsföring för bara ett litet antal år sedan är nu helt uppåt väggarna fel. Jag tänkte på rökning som exempel. Är det naturligt för en människa att röka? Är det naturligt för en människa att smälla i sig en stor portion godis med massor av kemikalier i varje lördag? Jag bara frågar.
En del människor tror att om vi kan föröka innevånarantalet i en stat eller kommun så ordnar det sig. Jag frågar hur idiotiskt tänkande finns det. För jorden är redan överbefolkad. Hade vi inte genmanipulerat våra växter, hade vi inte experimenterat med olika metoder för att framavla mera föda på jorden hade det varit ännu mera svält på våran gröna Jord
Idag beräknas 925 miljoner människor världen över vara undernärda eller har inte tillräckligt med mat att äta. Det är många människor, för MÅNGA människor. Varje år dör närmare 10 miljoner barn som är under 5 på grund av fattigdom och undernäring. Tänk att det är mer än hela Sveriges befolkning som dör varje år, och då är det bara antalet barn.

Hela 150 miljoner barn är undernärda och ytterligare 175 miljoner barn växer inte som de ska på grund av matbrist och sjukdom. Om sjukdomsrelaterade dödsorsakerna skulle räknas med i statistiken skulle siffran med antalet döda varje år överstiga USA:s befolkning. Det innebär över 350 miljoner människor som dör varje år på grund av brist på mat.
Och Jordens befolkning ökar med ca 213000 människor om dagen, efter det att födda och döda har genomräknats.
Detta innebär att Jorden är överbefolkad. Jorden kan inte livnära alla de snart 7 miljarder människor på jorden. Politiker tänker inte med hjärnan. De har en märklig och helt otrolig fantasi. De drömmer och tror att de ser framåt, inbillar sig i sin okunskap som en besserwisser och förlitar sig på den ledaren inför det parti de tror på.
Okunskapen inom politiken är förödande stor. Och påstående om fantiserade uppdiktade historier florerar som aldrig förr. Framtiden verkar vara respektlös för dem. Det är besserwissernas paradis. Och folket fastnar i dessa konstiga ideologier och fantasier. När vissa människor påstår saker som verkar vara lite hejsan svejsan så skall man var mycket misstänksam. Det finns kunskap som har en annan mening.
Därmed är inte människan dilemma utredd utan jag har bara skrapat lite försiktigt på ytan. Det återstår för var och en att fortsätta med att inhämta så mycket kunskap i ämnet som möjligt. Jag har inte försökt att påstå något irrelevant utan bara tagit upp vetenskapliga bevis, och därefter haft mina funderingar som var och en kan bedöma kognitivt efter sin förmåga. Och jag återkommer senare med mera av mina funderingar som också kan vara förändringar i livet. Vetenskap består oftast hela tiden av nya förändringar, det är det som är livets fortskridande.
2011-05-27
Thore Hult

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar